Nytt år och vi blir lite nostalgiska.

Vi vill önska alla Er därute i vårt avlånga land ett Gott Nytt År och vi hoppas att ni kan se tillbaka på det gamla året med glädje.

Att vara i hästlivet innebär så mycket av allt, glädje över att utmaningarna klarades och målen höll även om det blev berg och dalbana mellan varven. Den stora sorgen när ens fyrfota vän inte längre finns kvar och man har ett stort tomrum i hjärtat. Stora planerna som gått i kras på grund av en senskada.  Att komma till hästhagen och mötas av ett välkomnande gnäggande.
Den underbara känslan av att galoppera i full fart och ha en flygande hästman i ansiktet och kunna släppa allt och bara vara fri.

Vi har varit där båda två och det var därför vi ville skriva en bok till ER, ni som är där, i hästlivet.

Under detta år har vi mött Er på tävlingar, Friends Arena, EuroHorse, på klinikerna, kurser, via mejl, och sociala medier och vi är så glada och tacksamma över den fina respons som vi fått från Er. Att få höra att vår bok hjälpt Er och att våra råd varit lätta att förstå och följa är underbart, för det var så ville att vår bok skulle vara.

Så här dags på året är det många som gör tillbakablickar och nu ska ni få följa med på
en tillbakablick av vår boktillverkning!

Vi träffades givetvis genom en skadad häst. Det var för cirka 25 år sedan när en av barnens hästar var skadad och veterinären kunde inte hitta vad det var.

Planering av vår bok.

Där startade vår historia.

Vi kom att ha regelbunden kontakt genom våra jobb genom åren och utbytte frågeställningar och erfarenheter.
Drömmen att skriva en bok stannar ofta i en dröm men genom Charlottas vän Anita Stray, som ihärdigt påpekade att Charlotta borde skriva en bok förverkligades vår bok dröm.
För en sen kväll fick jag ett mejl från Charlotta där hon frågade om jag ville skriva en boken med henne. Jag svarade ja med vändande post. Och där och då gick startskottet för vår bok.

Resan med boken tog längre tid än vi trott och vi fick lära oss flera nya saker, till exempel kan vi nu en del om olika papper kvalitéer, men även en hel del om tryckerier och olika dataprogram.
När vi skrev och funderade på vår bok hade vi jätteroligt, vi skrattade mycket och det var väl det som gjorde att vi lyckades arbeta oss igenom hela boken. För vi hade många idéer och uppslag som vi ville få med i boken och en stund såg boken ut att ”bara” handla om gaffelband och senskador. Då fick backa bandet och göra om detta enorma kapitel till ett lagom långt kapitel.
Sedan öste vi på igen och boken blev tjockare och tjockare för vi hade svårt att begränsa oss. Vi ville få med allt. Då fick vi backa bandet igen.
Ett tag såg boken även ut som en mindre naturguide. Då fick backa bandet igen. De som har läst boken vet att vi är mycket noga med underlag och terräng och en del kan säkert tycka att vi är petiga och det kanske vi är men att rehabilitera hästar tar tid och kräver noggrannhet. Båda vi har gått mil med skadade hästar och vi vet exakt hur tråkigt och hopplöst det kan kännas vissa dagar. Orken försvinner, man tappar bort sig i vad man har gjort och vad man ska göra. Det var där vi ville att vår bok skulle hjälpa till.
Vi skrev boken på vår ”fritid”. Det vill säga sena kvällar, tidiga mornar och helger. Och det blev en bra mix när vi arbetade för en av oss är morgontrött, Charlotta och en av oss är kvällstrött, Åsa.
Stundtals var vi rätt så trötta, men med god stöttning av våra familjer så kämpade vi oss vidare. Både Charlotta och jag har män som gillar att laga mat så många kvällar åt vi god mat ”tillsammans” framför datorn. En tuggade och lyssnade och den andra läste upp texter, sedan byttes vi om. Andra kvällar var det skumtomtar och chips. Under morgonsamtalen var det mest litervis av kaffe.
Nu har ni fått en liten inblick i vår bokresa.

 

Vi hoppas att ni vill följa med oss in i 2020, för vi kommer att fortsätta skriva om det ni vill ha svar på och det som vi tycker att viktigt att ta upp, så snälla:

Hjälp oss med uppslag, skriv vad just DU tycker är viktigt att ta upp.

 

Njut av att nu börjar ett nytt år med massor av nya möjligheter.

Till sist vill vi även önska alla hästar och deras ryttare och alla andra också förstås ett riktigt

Gott Nytt år!

Utan smällare!! Tänk på alla djur

 

Charlotta och Åsa